Mitt hus

Mitt hus

 

Det huset, biblioteket på Skogås,

Och dessa vägar med musikaliska namn,

Runt andas jag av fur och gran.

Här, på fuktigt lövverket umgås

Och leker, springer, babblar barn.

 

Syn vandrar på molniga himlen - var är ljuset?

Öronen tröttnar på regn tappa

på träfigurer - av dem består det huset,

Jag längtar efter dig - att prata.

 

Det är konstigt - låsas jag inte i rummet

Då brukade jag hela tiden,

Och fönstret är trasigt - helt öppet

Ändå förblir skälet glad.

Undrar jag om jag förmår verkligen

Att vända ett riven blad

Med skakande handstil skriven

För att börja mitt liv slutligen?

 

13/11/2020

This poem is about: 
Me
Poetry Terms Demonstrated: 

Comments

Additional Resources

Get AI Feedback on your poem

Interested in feedback on your poem? Try our AI Feedback tool.
 

 

If You Need Support

If you ever need help or support, we trust CrisisTextline.org for people dealing with depression. Text HOME to 741741